Knappast någon annan fyr i världen har en så dramatisk historia som Bengtskär. Innan fyren byggdes förliste många fartyg i de förrädiska vattnen runt skäret och när fyren väl var byggd, blev den utsatt för angrepp i båda världskrigen. Under andra världskriget utkämpades en stor strid på ön, då ryssarna anföll ön i syfte att inta fyren och spränga den i luften.
Planeringsskedet 1874-1905
Efter att Finlands första hamn för vintersjöfart blivit byggd i Hangö 1874, började fartyg förolyckas i vattnen kring Bengtskär. Farleden gick söder om skäret, men i mörker, dimma och snöväder tappade fartygen ofta bort sig och körde på grund norr om Bengtskär. Nyårsdagen 1905 förliste ett nytt ångfartyg S/S Helsingfors norr om Bengtskär, och efter den händelsen fattades beslut om att bygga en fyr på skäret. Ritningarna gjordes av arkitekt Florentin Granholm, som representerade den nationalromantiska stilen i finsk arkitektur. Invändigt är fyren planerad i Jugend-stil.
Byggandet 1906
Fyren byggdes på nio månader. Arbetet inleddes på vårvintern 1906 och i december var fyren färdig. Ljuset tändes för första gången den 19 december. Som mest arbetade 124 män och kvinnor med bygget. 488 000 tegel hämtades från Hangö, men granitblocken till grunden och till fyrens yttre beklädnad bröts från skärets egna klippor. För fyrvaktarna och deras familjer färdigställdes bostäder, lagerutrymmen och gemensamma arbetsrum i fyrens bostadsdel.
Fyrvaktarnas hem 1906-1939
I fyren bodde fem fyrvaktare med sina familjer, varje familj i sin egna bostad. Som mest var invånarantalet på Bengtskär 32, av vilka 21 var barn. Männen tog hand om fyrlyktan och mistluren och höll vakt i tornet dygnet runt. Kvinnorna skötte om barnen och hushållet. För barnen fanns en skola, så de behövde inte resa bort hemifrån för att gå i skola. Barnen fick vistas hela sina barndom på Bengtskär, och de trivdes bra, liksom också deras föräldrar.
Striden om Bengtskär 26-27.7.1941
I mars 1940, i enlighet med fredsvillkoren efter vinterkriget, överläts Hangö till Sovjetunionen som en flottbas. Alla hangöbor evakuerades och ca 30 000 ryssar flyttade dit. De hade till uppgift att befästa Hangö i syfte att kontrollera infarten till Finska viken och hindra fiendefartyg från att hota Leningrad från sjösidan. Samtidigt som ryssarna befäste Hangö byggde finländarna en frontlinje runt Hangö.
När kriget bröt ut i juni 1941, var 15 000 soldater stationerade vid Hangöfronten. Tornet på Bengtskär fungerade som ett viktigt spanings- och eldledningstorn för finländarna. Ryssarna beslöt sig för att förstöra byggnaden genom att landstiga på ön, inta byggnaden och spränga den i luften. Efter midnatt den 26.7.1941 for fem fartyg från Hangö med sikte på Bengtskär.
I skydd av mörker och dimma lyckades ryssarna landsätta ca 60 man. De var kraftigt beväpnade, vältränade elitsoldater, som hade som motto för anfallet ”Seger eller död”. Vid anfallsögonblicket fanns 38 finländare i fyren.
Finländarna tog genast till sina vapen och började försvara sig. Försvaret leddes av en ung löjtnant, som hette Fred Luther. Radiotelegrafisten tog snabbt kontakt med staben och bad om hjälp, och staben alarmerade kustartilleriet, flottan och flygvapnet. Kustartilleriet inledde beskjutningen inom 20 minuter. Inom ett par timmar var flottans fartyg på plats och senare anslöt sig också Fokker-plan till striden.
Finländarna besköt både de ryska fartygen och de ryssar som fanns på ön. Ett ryskt fartyg sänktes. Under morgonen anslöt sig ryska flyg till striden och ryssarna började skjuta på Bengtskär med sina kanoner från Hangö.
När striden under morgontimmarna var som hetast, deltog till lands, till sjöss och i luften sammanlagt ca 1500 man i striden. Finländarna lyckades landsätta en förstärkning på 83 man på ön, och när striden mot kvällen ebbade ut, fanns inte en enda stridsduglig rysk soldat kvar på ön.
Följande dag bombade ryssarna fyren från flyg och när en bomb träffade bostadsdelen, miste 11 finländare livet. Sammanlagt stupade 32 finländare och uppskattningsvis ca 60 ryssar i striden. Trots förlusterna avgick fyrens försvarare med segern.
Inga nya anfall gjordes mot Bengtskär och redan hösten 1941 lämnade ryssarna basen i Hangö. De blev för svårt för dem att upprätthålla en bas mitt i fiendeområde. I och med att Hangö blev fritt, försvann också Hangöfronten.
Automatiseringen och byggnadens förfall
Efter kriget återvände inte familjerna till Bengtskär, utan fyrvaktarna bodde där två i gången och de arbetade i två veckors skift. År 1968 automatiserades fyrlyktan och byggnaden lämnades öde och tom. Den förföll med tiden och blev i mycket dåligt skick, inte enbart på grund av väder och vind utan också på grund av vandalism. För att få ett slut på förfallet hyrde Sjöfartsstyrelsen fyren till Fortbildningscentralen för Åbo universitet, som hade inlett ett utvecklingsprojekt för skärgården.
Fyrens reparation 1992-1995
Inom ramen för utvecklingsprojektet för skärgården gjorde Fortbildningscentralen upp en plan både för reparationerna och för fyrens framtida användning. Reparationerna utfördes i samarbete med Karis kurscenter och vuxenutbildningscentralen i Åbo, Turun aikuiskoulutuskeskus. År 1995 invigdes fyren för sitt nya bruk som en musei- och besöksfyr. Bostäderna i fyren hade gjorts om till utställnings-, mötes- och inkvarteringsutrymmen och ett av rummen hade gjorts till kapell och samlingsrum.
Bengtskär som musei- och besöksfyr från och med år 1995
Sedan augusti 1995 har fyren fungerat som en musei- och besöksfyr. Verksamheten överträffade redan efter några år de förväntningar, som ställts på fyrprojektet, och under årens lopp har fyren blivit ett av de främst besöksmålen i Skärgårdshavet. Nordens högsta fyrbyggnad lockar besökare från när och fjärran. Beroende på vädret besöks fyren årligen av 13 000-15 000 besökare.
När staten år 2000 beslöt sig för att sälja fyren, erbjöd sig stiftelsen för Åbo universitet att köpa den i syfte att bevara den för eftervärlden och för att fortsätta det arbete som universitetet gjort till förmån för fyren. Bengtskär är en värdefull del av Finlands kulturarv och skärgårdslandskap och med tanke på hela Östersjöområdet är det viktigt att den bevaras.
I samband med firandet av fyrens hundraårsjubileum år 2006 grundrenoverades tornet så att det skulle stå upprätt i hundra år till. Republikens president Tarja Halonen hedrade jubileet med sin närvaro.
